Idag har jag hunnit med en hel veckas arbete tror jag. För att vara precis så har jag klippt och trimmat gräset, städat hela huset, tvättat tre maskiner, fixat mat x 3, ansat blommor inomhus, rensat landen utomhus, krattat grusgången samt tvättat en av bilarna! Dessutom har jag så gott jag har kunnat hållt koll på lilltösen som far runt som ett torrt skinn och är både överallt och ingenstans samtidigt. Sonen har haft tre kompisar här hemma men de är så stora så de underhåller sig själva.

Har ofta funderat på varför jag gör så här, det är ju som ketchupeffekten ungefär... först händer inget, sen händer inget sen händer alltihop på en gång:). Vissa dagar är jag så lat att jag nästan skäms, då får jag inget gjort, sitter bara och gosar med barnen eller löser korsord. Men samtidigt vet jag ju att när andan faller på så blir allt gjort på en gång. Nu sitter jag här på jobbet och ångrar mig lite ändå, har fått sätta i mig fyra koppar kaffe redan för att hålla mig vaken. Kroppen värker lite efter all gräsklippning (har ju inte minsta gräsmattan precis) och jag känner en hint av träningsvärk efter att ha burit på sveriges i särklass klumpigaste trimmer. Men träningsvärk innebär ju i alla fall att jag har muskler någonstans och det är ju bra:).

Altanen blev förresten (nästan) klar idag, två jättefina trappor snickrades ihop av vår snickare (som för övrigt blev bra mycket dyrare än han sagt, så nu får vi leva på vatten i bröd i tre månader). Till våren ska staketet målas helt vitt, det kommer bli riktigt snyggt, så då är den officiellt helt klar. Men nu ska den i första hand möbleras och bli lite inbodd, väntar med spänning på gasolgrillen jag vann, den kommer passa bra i mitt paradis.

Här har jag kunnat gå med gott samvete i flera dagar med en gräsmatta som frodas och växer en bra bit över fötterna på mig. När det regnar GÅR det ju bara inte att klippa det, idag vaknar jag av en sol som skiner rakt i ögonen på mig. Min första tanke är: NEEEEEEJ!!!! Nu finns det inga ursäkter längre, vädret är fint, jag är ledig, tråd till trimmern är köpt, tvätten är tvättad och barnen vill vara ute. Suck! Ja jag får trösta mig med att det blir jädrigt snyggt i trädgården när det är gjort.

Jaha, så var semestern slut för denna gången. Känns riktigt bra faktiskt måste jag säga. Jag gillar ju mitt jobb och mina arbetskamrater är de bästa man kan ha. Går på 21.30 ikväll och sen blir det ytterligare fem nätter denna veckan.

Tänk att man ser fram emot så till semestern och sedan bara är glad att den är över. Varje år innan semestern lyckas jag på nåt sätt lyckas glömma att maken fortfarnde måste jobba och att barnens dagis och fritids är avbokade. Så gissa vem som i nästan fem veckor har stått med matlagning, dammsugning, gräsklippning och tvätten... samtididigt som man ska medla mellan barnen som ständigt är osams. Så egentligen börjar ju min semester nu. Fast vi hade det ganska bra på vår campingsemester även om det var lite jagande efter lillmonstret.

Igår kväll somnade ligisten kl 20, sonen har hittat en kompis här på campingen så han såg vi inte till förrän klockan var 22. Däremellan satt vi och grillade korv, kollade lite på tv, jag tog en cider och maken en Lapin. Så i två timmar stornjöt vi utan tjatande barn, gassande sol och hade en skönt avbrott från jagandet av tvååringen. Idag satte allt igång igen, men jag kan leva hela dan idag på de två timmarna. Har vi tur så tar värmen ut sin rätt på vår lilla ligistängel och hon somnar utan bråk och tjat i kväll också!

Att jag är trött på att jaga barn har också  berikat lilltösens språk betydligt. Igår i affären stack hon iväg, innan jag hunnit fram till henne hade hon fått tag på ett paket Bregott och hivade med kraft iväg det över golvet. Jag utbrast förtvivlat "Men för..." längre hann jag inte (och hade nog faktiskt inte tänkt säga mer heller) förrän hon med klar och tydlig röst ropade ut "Men för helvete mamma!". Dessa ord upprepades flertalet gånger med stor förtjusning från dotterns sida samtidigt som både fördömande och roade blickar följde vår väg från mejeridisken tillbaka till vår vagn. Så mitt nyårssommarslöfte blir att sluta svära så förbannat. Jag är väl medveten om att jag svär då och då men det är ju inte förrän man får det kastat i ansiktet av en tvååring som man inser hur illa det låter. Undrar om man får abstinens? Kanske skulle hålla mig till att bara svära när inte barnen är med?:-) 

Hur fan tänker svenska folket som åker iväg med bil och husvagn till knökfulla campingplatser. Här sitter de sedan i sina förtält och svettas som grisar under solvarma dagar och på de något svalare kvällarna pimplas det vin och öl för att slutligen lägga sig i den fuktiga och allt för heta husvagn exakt kl 22.30 Några har barn med sig och spenderar dagarna som ovan men med det undantag att de måste jaga små tvååriga ligister över hela campingen också. De små ligisterna kryper in i andras förtält, bygger med duplo mitt på vägen och stoppar trafiken, vägrar att sova på kvällen och äter glass till de kräks på mattan i yttertältet. Det är det här som tusentals svenskar ser fram emot varje sommar och faktiskt också genomför!

Eftersom jag tillhör det svenska folket så är det även så här jag spenderar en vecka i juli varje år. Just nu har jag en kort frist då tvååringen och maken gått till servicehuset för en dusch. Sonen är ju nio och underhåller sig själv som tur är. Jag har inte motionerat så här mycket sedan förra året vid den här tiden. Om någon sett Star Trek så vet ni vad beama är, just den egenskapen är de flesta tvååringar födda med, de kan molekylärt transportera sig flera hundra meter från utgångsläget under loppet av bara någon sekund. Om man vänder bort huvudet under just den sekunden är de spårlöst försvunna och man får börja springa planlöst i jakt på den lilla ligisten. I mitt spår lämnar jag efter mig en strid ström av evigt upprepade ord...."sluta nu", "snälla stanna", "men för hel***e", etc, etc...

Så varför jag envisas med att kalla detta semester börjar te sig som en gåta för mig. Måste fundera på detta en stund...

Bullarna blev en riktig hit! Har inte bakat på flera år, trots att mina bullar blev smått berömda för några år sedan på grund av sin fantastiska smak och konsistens. Faktiskt inte bara skryt, visserligen bor jag på en liten ort, men de ÄR faktiskt lite kända, mina kanel/kardemummabullar. Maken blev överlycklig och nästan lite tårögd när han kom hem från en lång dag framför hyveln och kände doften av de nybakade konstverken. (Och gissa om han förtjänade lite extra kärlek då han hyvlade alla plankorna till altangolvet igår!).

En smärre katastrof har förresten inträffat, en av mina vackra vita utekrukor har gått sönder (lite). Sonen skulle bära undan häcksaxen och tappade den på ena krukan!!! Egentligen kunde det vara värre, den är ju väldigt tunn och skör så hela borde ha gått sönder, istället gick det loss ett par små bitar på kanten. Brukar i vanliga fall bry mig föga om såna saker, jag är trots allt keramiker och kan göra nya grejer... men just dessa krukor har fått en speciell plats i mitt hjärta. Tyvärr lånade jag stämplarna till krukorna och har inte kvar dem, så nya kan jag inte göra just nu heller. Fast nu blev jag visst sugen på att dreja lite, tror jag tar med mig barnen till verkstan och kör några varv på drejskivan. 

Hade en riktigt lugn midsommarafton i går då jag var tvungen att gå upp tidigt idag för att måla huset. Gaveln måste bli klar innan snickaren kommer och bygger vår altan. Redan less på målning, trots att jag inte målat en planka än, gick jag ut i morses för att hämta målarhink och pensel. Hade inte mer än hunnit till garaget då en rejäl åskknall och en ordentlig störskur saboterade alla måleriplaner. Kan väl inte säga att jag är överdrivet ledsen över detta, visserligen skjuts det hela på framtiden och jag måste trots allt göra det. Men då jag är en person som uppskattar att leva i nuet så är jag väldigt nöjd med lördagens ändrade planer.

Jag och barnen beslutade oss för att göra kanelbullar istället, så nu sitter jag här och väntar på att de vackra skapelserna ska jäsa innan de hamnar i ugnen. Barnen har gjort "bulltårtor" och en "bullråtta" själv bestämde jag mig för att göra den vanliga runda sorten... sicken trist bullmamma!

Idag börjar semestern! Jobbade min sista natt i natt och jag har redan hunnit förbereda för fem lata veckor. Har trimmat kanterna på gräsmattan och rensat ur ett par land. Imorgon ska huset grundstädas och bilen tvättas. Sedan kan jag med gott samvete ligga i hängmattan några veckor.

Det enda vi har planerat just nu är att bygga den efterlängtade altanen. Snickaren var här i förrgår och han trodde han kunde komma i början av juni. Det blir nog lite dyrare än vi tänkte men det skiter jag i, det ska bli så underbart med en altan att sitta på. Och dessutom fick vi ju något för prisökningen, snickaren hade väldigt fina idéer om hur vi kunde göra för att få den snyggare och mer funktionell.

Kanske tar vi husvagnen till kusten några dagar, men vi får se. Det finns mycket att göra med huset nu och för en gångs skull känner jag faktiskt inte för att åka iväg heller.