Så kom man hem efter en natt på jobbet, trött, hungrig och med en sänglängtan. Men vad finner jag!? Vår "lilla" vän har funnit sitt hörn i köket igen! Vet egentligen inte om jag ska vara glad eller besviken. Undrar om dottern går med på att låta honom flytta hemifrån? Om han bara kunde lova att snällt sitta kvar i sitt nät i hörnet och inte komma krypandes upp på mitt ben vid frukostbordet, skulle jag absolut överväga att tillåta honom  bo kvar. Ska sova på saken nu.

 En fördel som han definitivt har är ju att både min och dotterns spindelfobi minskat flera grader sedan han flyttade in. Nackdelen han har (förutom det uppenbara att han är jävligt äcklig) så talar det faktum att vi ska måla om panelen i köket mot honom ganska rejält. Jag tänker iallafall inte sträcka mig så långt att jag målar runt honom.

Ja, så är det. Jag och dottern har startat upp en ganska okonventionell behandling av vår spindelfobi. Min fobi har jag haft så länge jag kan minnas och dottern verkar ha ärft den. Det har till och med gått så långt att jag fått åka hem från jobbet när en stor källarspindel dykt upp eller inte sovit på flera veckor för att jag VET att det finns en spindel i sovrummet.

I mars månad hittade jag en liten (faktiskt ganska söt spindel) i ett hörn i köket. Den hade byggt ett litet sött nät och satt där och väntade på godsaker. Eftersom jag klarar små spindlar rättså bra tyckte jag att detta var ett bra sätt att träna dottern på. Visade henne spindeln och hittade på små historier om dess familj, visade att den sprang och gömde sig bakom listen om man blåste på den osv... Detta har fungerat riktigt bra! Nästan för bra...

Idag några månader senare är spindeln snarare ett monster än en söt liten historieframkallande mångbening. Den har flerdubblat sin kroppstorlek och benen är snart längre än dotterns. Jag har fruktat ett tag nu att den ska ge upp sitt hem i hörnet och börja vandra mot vårt sovrum, tänkandes på hämnd för alla gånger vi blåst på den. Det värsta är att vi bara inte kan döda den nu! Den har ju liksom blivit en del av vår familj och på något konstigt sätt skulle jag sakna den om den försvann nu.

Så kom jag på lösningen, naturligtvis får den flytta ut! Det är ju sommar nu och den borde ju klara ett liv i det vilda även om vi skämt bort den med godsaker som flugor och andra småkryp. Fast när denna lösning uppenbarat sig för mig så händer det otänkbara, spindeln är borta! Vi kan inte hitta den någonstans, dottern är förstörd och jag med. Vet dock inte om det är för rädsla att den ska attackera mig eller av sorg. Vi får se om den dyker upp, annars får vi ha en minneshögtid. 

Visst hade jag gillat om solen sken och man kunnat sitta på gräsmattan och fika med glass och saft. Men jag stornjuter av regnet också! Inga måsten, ledig idag, levande ljus vid frukostbordet, nystädat, färdigtvättat, en oläst fototidning och underbara barn! Men framförallt njuter jag för att det är helt omöjligt att klippa gräset då det regnar. Kan sitta inne med gott samvete medans den gröna mattan växer så det knakar! Och dessutom känner jag att jag håller på och vinna den under sommaren ständigt pågående kampen mellan mig och min man. Eftersom jag jobbar i helgen blir det han som får klippa the gräsmatta with the gräsklipparen from hell:-)!!!

Hurra, hurra, det är en bra dag idag!

I vanliga fall spelar jag bara poker för att koppla av, brukar orka i en timma kanske men sen brukar jag tröttna och gå all in med skitkort för att få sluta spela. Men i kväll for speldjävulen i mig och jag lyckades vinna pengar på en freeroll. Kom iofs bara på 75:e plats och vann 0,10 euro men satan i gatan vilken rush jag fick! Nu börjar förstå var spelmissbruk kommer i från. Har också insett att jag faktiskt inte är helt urkass och feg, jag KAN faktiskt bluffa utan att bli utskrattad på internet. Jag hör nämligen till den här typen som tycker det mesta är pinsamt, det hjälper inte om inte en kotte vet vem jag är. Jag blir skitnervös när jag spelar poker och är livrädd att någon ska slänga åt mig en elak kommentar i chattfältet som; "f-ing newbie" eller "stupid idot". Undrar varför det är så? De har  ju ingen aning om ifall jag är Berit från Töreboda eller Rod Stewart...

Finns det verkligen ingen mer än jag som hatar fotboll? Eller sport överhuvudtaget för den delen? Att själv utöva sport har jag all förståelse för men att sitta som en soffpotatis och vråla åt små gubbar på tv:n som jagar en liten, liten boll ter sig helt sinnessjukt enligt mig. Så just nu sitter jag här, hyfsat illamående av matchen mellan Sverige - Malta. Maken har tusen åsikter och jag bryr mig troligen mer om svt:s testbild än om denna för mig helt ointressanta förteelse. Jag hatar verkligen all form av tv-sport, men samtidigt önskar jag verkligen att jag tyckte om det, tänk vad mycket bra det finnas att se då! Undrar om det finns någon kurs man gå för att lära sig gilla sport på tv?

Här är alltså underverket som sonen väntat på i ett par år nu... nä varför ska man bygga en gunga som tar en timma när man kan gå och fundera på en lekanläggning i två år!? Maken har alltså äntligen satt igång med sitt projekt, så här ska det bli gungor, rutchbana, nån slags klätterställning och kanske nåt mer som inte jag vet. Det enda jag är förvånad över är att han började med anläggningen innan sonen hunnit fylla 16.

Nä ska väl inte mobba gubben nu när det är hans födelsedag och allt. Traditionsenliga som vi är gick barnen och jag upp strax före sju och fixade en bakelse, ballong och presenter på en bricka. Sedan gick vi alla och sjöng för en (faktiskt!) sovande pappa. Han blev väldigt nöjd med tidning, trisslotter och presentkort på EKO. Sen gick mamma och lade sig igen, klockan sju är alldeles för tidigt för en nattarbetande nattuggla.

Ikväll bli det skolavslutning och vi håller alla tummarna för att vädret inte bjuder på ösregn. Varför ska man ha en svensk skolavsluning inomhus? Det är frågan som sonens skola ännu ej har funnit något svar på.

Nu när jag lärt mig hur man gör måste jag lägga in århundradets elakaste skratt, men också det mest smittande. Denna video hade inte alls varit roligt utan kameramannen...

Denna video går varm hemma hos oss, tvååriga tösen lärde sig sången på tio mikrosekunder. Var ganska kul i början men börjar nu bli så tjatig att jag till och med drömmer om den på nätterna. Drömde i natt att jag bajsade i en kalkon som skulle in i ugnen, som tur var lyckades jag smussla undan bajskorven innan någon såg den. Lyckades lura alla att jag bara fes i kalkonen, med det var alla nöjda och såg fram mot en god middag... Kan lova att dessa sjuka drömmar aldrig hade fått tillträde i mitt huvud om det inte vore för denna videos skull.

Men jag tänkte som så att om jag delar med mig till fler så kommer jag ju inte att vara ensam i alla fall om dessa konstiga nattliga syner:-).