Igår kväll somnade ligisten kl 20, sonen har hittat en kompis här på campingen så han såg vi inte till förrän klockan var 22. Däremellan satt vi och grillade korv, kollade lite på tv, jag tog en cider och maken en Lapin. Så i två timmar stornjöt vi utan tjatande barn, gassande sol och hade en skönt avbrott från jagandet av tvååringen. Idag satte allt igång igen, men jag kan leva hela dan idag på de två timmarna. Har vi tur så tar värmen ut sin rätt på vår lilla ligistängel och hon somnar utan bråk och tjat i kväll också!

Att jag är trött på att jaga barn har också  berikat lilltösens språk betydligt. Igår i affären stack hon iväg, innan jag hunnit fram till henne hade hon fått tag på ett paket Bregott och hivade med kraft iväg det över golvet. Jag utbrast förtvivlat "Men för..." längre hann jag inte (och hade nog faktiskt inte tänkt säga mer heller) förrän hon med klar och tydlig röst ropade ut "Men för helvete mamma!". Dessa ord upprepades flertalet gånger med stor förtjusning från dotterns sida samtidigt som både fördömande och roade blickar följde vår väg från mejeridisken tillbaka till vår vagn. Så mitt nyårssommarslöfte blir att sluta svära så förbannat. Jag är väl medveten om att jag svär då och då men det är ju inte förrän man får det kastat i ansiktet av en tvååring som man inser hur illa det låter. Undrar om man får abstinens? Kanske skulle hålla mig till att bara svära när inte barnen är med?:-)