Så kom man hem efter en natt på jobbet, trött, hungrig och med en sänglängtan. Men vad finner jag!? Vår "lilla" vän har funnit sitt hörn i köket igen! Vet egentligen inte om jag ska vara glad eller besviken. Undrar om dottern går med på att låta honom flytta hemifrån? Om han bara kunde lova att snällt sitta kvar i sitt nät i hörnet och inte komma krypandes upp på mitt ben vid frukostbordet, skulle jag absolut överväga att tillåta honom  bo kvar. Ska sova på saken nu.

 En fördel som han definitivt har är ju att både min och dotterns spindelfobi minskat flera grader sedan han flyttade in. Nackdelen han har (förutom det uppenbara att han är jävligt äcklig) så talar det faktum att vi ska måla om panelen i köket mot honom ganska rejält. Jag tänker iallafall inte sträcka mig så långt att jag målar runt honom.

Ja, så är det. Jag och dottern har startat upp en ganska okonventionell behandling av vår spindelfobi. Min fobi har jag haft så länge jag kan minnas och dottern verkar ha ärft den. Det har till och med gått så långt att jag fått åka hem från jobbet när en stor källarspindel dykt upp eller inte sovit på flera veckor för att jag VET att det finns en spindel i sovrummet.

I mars månad hittade jag en liten (faktiskt ganska söt spindel) i ett hörn i köket. Den hade byggt ett litet sött nät och satt där och väntade på godsaker. Eftersom jag klarar små spindlar rättså bra tyckte jag att detta var ett bra sätt att träna dottern på. Visade henne spindeln och hittade på små historier om dess familj, visade att den sprang och gömde sig bakom listen om man blåste på den osv... Detta har fungerat riktigt bra! Nästan för bra...

Idag några månader senare är spindeln snarare ett monster än en söt liten historieframkallande mångbening. Den har flerdubblat sin kroppstorlek och benen är snart längre än dotterns. Jag har fruktat ett tag nu att den ska ge upp sitt hem i hörnet och börja vandra mot vårt sovrum, tänkandes på hämnd för alla gånger vi blåst på den. Det värsta är att vi bara inte kan döda den nu! Den har ju liksom blivit en del av vår familj och på något konstigt sätt skulle jag sakna den om den försvann nu.

Så kom jag på lösningen, naturligtvis får den flytta ut! Det är ju sommar nu och den borde ju klara ett liv i det vilda även om vi skämt bort den med godsaker som flugor och andra småkryp. Fast när denna lösning uppenbarat sig för mig så händer det otänkbara, spindeln är borta! Vi kan inte hitta den någonstans, dottern är förstörd och jag med. Vet dock inte om det är för rädsla att den ska attackera mig eller av sorg. Vi får se om den dyker upp, annars får vi ha en minneshögtid.